Lönesänkningarna på Clas Ohlsons lager i Insjön och uppsägningarna på Biltema i Karlstad är två nyliga och uppmärksammade exempel på attacker mot arbetare i handelsbranschen och de aktualiserar bägge den svenska fackföreningsrörelsens oförmåga att idag stå emot arbetsköparnas offensiver inom den svenska modellens ramar.
En av grundpelarna i den svenska arbetsmarknadsmodellen är den så kallade medbestämmandelagen (MBL) som kom till som en eftergift efter 70-talets vilda strejkvåg som i mycket var en reaktion på arbetsköparnas diktatoriska godtycke på arbetsplatserna och som reste krav på en demokratisering av arbetslivet. Lagen slår bland annat fast att arbetsköpare är skyldiga att förhandla med facket när de tänkt genomföra förändringar. Såna förhandlingar har också förts i både fallet Clas Ohlson och fallet Biltema, så varför har företagen då helt kunnat köra över arbetarna i de här frågorna?
Sanningen är att det medbestämmande som gett lagen sitt namn just bara återfinns i namnet. Genom MBL har facket och arbetarna visserligen rätt till information och rätt att säga vad de tycker, men så länge arbetsköparna inte bryter mot någon lag eller ingånget avtal har facket inte mycket till påtryckningsmedel i någon förhandling så länge man är bundna av fredsplikten (som säger att man inte får strejka så länge det finns ett kollektivavtal). Man kan få det fört till protokollet att förhandlingen slutat i oenighet men rätten att leda och fördela arbetet tillfaller arbetsköparen, och så länge de fullgjort sin förhandlingsskyldighet finns det alltså inget som hindrar dem från att driva igenom deras vilja om de väl bestämt sig. Så mycket för ”medbestämmande”!
Hur ska man då kunna möta såna här attacker från arbetsköparhåll? Det första steget är att inse att snacket om medbestämmande, samverkan och samförstånd är en bluff. Det var något som passade kapitalisterna under en tid när alternativet var att arbetarna gick ut i strejk eller i ”värsta” fall gjorde revolution. Idag har det hotet urholkats och arbetsköparna går därför på offensiven. Då kan inte arbetarrörelsen be dem att ”schyssta kan vi inte göra som på den gamla goda tiden”. Vi måste sätta hårt mot hårt och minnas att vår verkliga styrka inte ligger i lagar och avtal utan i vår organisering och i gemensam, kollektiv handling.
På Clas Ohlsons lager uppmanade Handels ombudsman medlemmarna att skriva under de nya kontrakten med lönesänkningarna och att de fackliga förhandlarna därefter skulle försöka driva frågan vidare. På sin blogg föreslog den mångåriga fackliga aktivisten Frances Tuuloskorpi en annan strategi. Att arbetarna kollektivt borde ha vägrat att skriva under. Bolaget menade att de har lagen om anställningsskydd (LAS) på sin sida för att sparka de som vägrade – men att sparka runt 350 arbetare kan ju vem som helst räkna ut hade blivit allt för kostsamt. Men istället gick man till förhandlingsbordet samtidigt som man kastade bort sitt bästa förhandlingsvapen.
På Biltema i Karlstad såg förutsättningarna för den här sortens aktion lite annorlunda ut. Ett nytt varuhus ska byggas och det gamla rivas. Bolaget ville säga upp arbetarna för att slippa betala lön medan de väntar på det nya. De anställda hade alltså inte mycket till hävstång för att kunna göra något på egen hand. Här skulle dock en bredare arbetarrörelse kunna komma till deras stöd – till exempel arbetarrörelsens politiska gren. RKU:s moderparti, Kommunistiska Partiet, drev opinion i Karlstad för att de styrande socialdemokraterna skulle riva upp bygglovet för Biltemas nya varuhus som svar på avskedandena. En chans för sossarna att för en gångs skull leva upp till namnet arbetareparti, men som de sumpade.
Lagar som medbestämmandelagen är inte oviktiga, det finns verktyg där att använda också. Men arbetarklassen kan inte sätta sin tillit enbart till dessa eller till företrädare som inte ser deras begränsningar. Som inte ser att arbetarrörelsen faktiskt måste sätta arbetare i rörelse och ta kamp för de egna intressena. Måste flytta fram sina positioner och inte bara försöka förmildra försämringarna. Kapitalets offensiv i klasskampen möter idag väldigt begränsat med motstånd. Men droppen urholkar stenen och så som det är förblir det ej. Vi kommer att gå på offensiven igen. Vi måste bara hitta tillbaka till vårt kollektiva självförtroende och börja lita till våra egna krafter igen.
