Vår samtid är en som karaktäriseras av krig, övermäktiga internationella monopolföretag, och global ojämlikhet. Amerikanerna bombar Gaza, Yemen, Venezuela och Iran. De europeiska imperialisterna skickar miljarder i militära stödpaket till Ukraina. Även Sverige ska nu rusta upp för det kommande storkriget. En upprustning som regeringen har valt att finansiera med ett lån på 300 miljarder. Hur ska detta lån betalas? Det får framtiden lösa! Vi lär oss i skolan att kapitalismen skapar fred och välstånd: ändå startas hela tiden nya krig samtidigt som välfärden urholkas. Är det inte meningen att fri företagsamhet och frihandel ska leda till hållbar fred? Varifrån kommer då alla dessa krig?
Lenin hade ett och annat att säga om denna fråga. Under det tidiga 1900-talet, när Lenin skrev Imperialismen som kapitalismens högsta stadium, var krig också mycket förekommande, inte minst det första världskriget! Idén som Lenin lade fram var att kapitalismen nu hade nått ett nytt imperialistiskt stadium, som producerade krigen. Med andra ord, dessa krig som hela tiden verkade öka i volym, var inte isolerade misslyckanden i diplomati, utan de var resultatet av nästa logiska steg i kapitalismens utveckling.
Lenin menade att kapitalismen hade genomgått en kvalitativ förändring runt början av 1900-talet. Under den tidiga kapitalismen var det vanligt med mindre företag som konkurrerade inom sina egna branscher, inom den inhemska marknaden. De företag som kunde växa snabbare, och konkurrera ut sina motståndare, fick bättre chanser att dominera branschen. Allt eftersom att de växte mer och mer, så var det än enklare att konkurrera ut sina mindre motståndare inom branschen. Småföretagen hade ju ingen chans att producera varorna lika billigt som storföretagens massproduktion kunde. Så de mindre företagen slogs ut, och produktionen koncentrerades mer och mer i händerna av storföretagen, som med tiden blev monopol.
I takt med att storföretagen blev större och större, och de förvärvade mer och mer kapital, växte även deras beroende av de stora bankerna. Modern industri (maskiner, fabriker, infrastruktur, etc.) kräver enorma investeringar, som skulle varit för dyra att finansiera endast med kontantinsats. Här kunde bankerna erbjuda stora lån, som kunde finansiera industriell expansion utan att få storföretagen att gå i konkurs.
Denna process hade en särskild effekt: den sammanvävde bankernas och storföretagens intressen, och gjorde dem permanent beroende av varandra. Storföretagen var beroende av bankernas lån för att kunna fortsätta expandera, och bankerna var i sin tur beroende av att storföretagen fortsatte låna så att de kunde öka sin avkastning. Detta delade intresse ledde till att bankerna och storföretagen bokstavligen började “smälta ihop”. Inte nödvändigtvis i form av en faktisk företagsfusion, men till exempel i form av att bank- och industrikapitalisterna började sitta i varandras styrelser, och att de båda sfärerna började köpa varandras aktier.
Att bankerna nu fick så mycket kontroll över produktionen förändrade deras karaktär fullkomligt. Från att ha varit neutrala mellanhänder som gav ut lån kunde de plötsligt kontrollera hela industrier genom att styra kapitalets flöde. Bank- och industrikapitalet slutade med tiden att agera som självständiga sfärer utan började istället agera som en enda koordinerad enhet, på ett sätt som var ömsesidigt fördelaktigt. Representanterna för detta nya finanskapital (kombinationen av bank- och industrikapital) kallas för finansoligarkin. Men allt detta har fortfarande inte besvarat kärnfrågan: vad är det som orsakar krigen?
Jo, frågan är vad som händer när denna koncentrationsprocess når sin naturliga slutstation, vilket är överproduktionskriserna. Kapitalisterna expanderar för mycket, och nu finns det en massa varor som inte kan säljas till ett profitabelt pris, och en massa kapital som inte kan investeras produktivt. Fabrikerna stannar upp, och matvarorna ruttnar i lager samtidigt som folk svälter.
Så vad händer när kapitalet inte kan investeras produktivt i den inhemska marknaden? Hur ska denna kris undvikas? Jo, finansoligarkin måste bege sig utomlands, och hitta nya marknader att investera sitt kapital i! För att avvärja krisen måste kapitalet “exporteras”! Redan här har vi nått kärnan av Lenins definition för imperialism, alltså en fas av kapitalismen där kapitalexporten har blivit exceptionellt viktig och olika imperialistiska stormakter tävlar om att utvinna så mycket råvaror som möjligt från kolonierna. Men för att inte bli av med kapitalet (om kolonierna exempelvis gör uppror), är det viktigt att det egna landet backar upp det utländska kapitalet med sin militär.
Kapitalismen överlever än idag med hjälp av imperialismen. Imperialismens materiella uttryck har givetvis ändrat karaktär något sedan 1917, till exempel så är det inte lika vanligt att stormakter direkt styr kolonier genom militär makt, även om det fortfarande sker på sina håll. Istället utövar man ofta indirekt inflytande genom ekonomiska medel samt påverkansoperationer. Detta betyder inte att imperialismen har försvunnit eller att den inte längre skulle vara våldsam. Den återgår till våld så fort dess välde hotas, som vi nyligen såg i Venezuela.
Att krossa det imperialistiska systemet är att skära av kapitalismens sista livlina. Det är därför av yttersta vikt att vi ungkommunister solidariserar oss med världens förtryckta folk, och slutgiltligen krossar imperialismen.
Detta är en text från Rebells årsnummer 2026 som släpps 1 maj. Årets nummer handlar om imperialismen och valet och är 64 sprängfulla sidor med bland annat texter om Sveriges medlemskap i Nato, riksdagspartierna och imperialismen, om våldtäkt som vapen och mycket, mycket er. Magasinet innehåller dessutom serie, intervjuer, krönikor, nötter, novell och kulturtips!
Köp den på det lokala torget på 1 maj, kontakta din närmsta lokalorganisation eller kontakta oss!