Reaktionär skolpolitik i borgarnas Sverige

Uttalande antaget av RKU:s centralstyrelse med anledning av den borgerliga skolpolitiken

Nu har Sverige haft en borglig regering i nästan fem månader och det har redan börjat ske tydliga förändringar. Ett område där regeringen har gått snabbt fram är skolan. Med major Jan Björklund som skolminister står hårdare tag i skolan högt på prioriteringslistan.

2007-02-06
Uttalande

En första åtgärd som föreslås är införandet ordningsomdömen, något som de borgliga i Stockholm planerar att genomföra i Stockolms kommun redan till hösten.

De hävdar att detta ska vara ett sätt att komma åt stöket i skolan. Eller för att använda skolborgarråd Lotta Edholms (fp) egna ord: ”Vi vill se till att föräldrar och elever får en bättre skriftlig information än vad de får idag. Inte bara när det gäller kunskapsutveckling utan också hur den sociala utvecklingen är, hur eleverna uppför sig i klassrummet till exempel.” (SVT 17/1)

Vi i RKU tar kraftfullt avstånd från denna typ av förslag; vem ska bestämma vad som är en positiv social utveckling? Om en elev ifrågasätter det läraren säger, stör hon då undervisningen?
Ordningsomdömen tar oss tillbaka till den gamla auktoritära skolan där läraren alltid har rätt. För vem vågar ifrågasätta, eller för den delen provocera lite grann i en diskussion, om läraren har rätt att sätta omdöme på ens uppförande.

Ordningsomdömen kommer heller inte tillrätta med de verkliga problemen i skolan. Stök i skolan uppstår av flera anledningar men det mest grundläggande är resursbristen.
Resursbristen leder bland annat till större klasser och en minskad lärartäthet, något som försvårar elevernas möjligheter att få den hjälp som de behöver.

Ordningsomdömen är inte den enda förändringen som drivs av de borgliga med folkpartiet i spetsen. Den senaste tiden har de lanserat ett förslag om språkförbud.

Det började med att det folkpartistiska kommunalrådet Ewa Bertz och riksdagsmannen Allan Widman i Malmö föreslog att det skulle skrivas in i Malmö stads skolplan att inget annat språk än svenska skulle få talas på lektionstid.

Detta följdes upp av Gustav Adolfskolan i Landskrona, som ville gå ännu längre. Här skulle inte ett språkförbud bara gälla på lektionstid utan även på raster.

Efter mycket kritik tvingades skolan dra tillbaka språkförbudet på raster, men innan dess hann det folkpartistiska kommunalrådet i Landskrona, Torkild Strandberg, uttrycka i Rapport (18/1) vad han tycker är grunden till stöket i skolan:
– Det här är i grunden inget skolproblem. Det har med befolkningssammansättningen i Landskrona att göra.
Torkild Strandberg beskyller alltså människor med invandrarbakgrund för problemen i skolan. Problem som i själva verket hans eget parti gemensamt med de övriga riksdagspartierna har skapat genom kraftiga nedskärningar i skolan.

Folkpartiet i Malmö försvarar sitt förslag om språkförbud med att det är viktigt att lärarens befogenheter klargörs.
Vad som menas med detta och vad det har att göra med språkförbud är ytterst luddigt. För redan idag har lärare ”befogenhet” att säga åt elever att följa med i undervisningen. Om elever talar så att det stör så säger väl läraren till dem att vara tysta, inte att de ska tala på svenska.

Borgerligheten får det ofta att låta som att det råder anarki i den svenska skolan. Detta är en klar överdrift för att kunna genomföra ett nyliberalt systemskifte i skolan.
Detta systemskifte är något som vi i RKU vänder oss emot. Borgarnas förslag med bland annat tidigare betyg kommer att leda till A och B-lag i skolan. De som skulle vara i behov av extra hjälp och stöd sorteras istället ut och stämplas som mindre begåvade.
RKU kräver att alla statliga och kommunala resurser ska gå till den kommunala skolan där grundpelaren ska vara en skola lika för alla.

Vi i RKU anser även att det är oacceptabelt att eleverna inte får den hjälp av skolan som de behöver för att prestera så bra som möjligt. Men denna brist ligger inte hos eleverna, och det är inte eleverna som ska straffas. Det är politiker som bär ansvaret för de nedskärningar och försämringar som har skett i svenska skolan.
Mer resurser till skolan och en prioritering efter de elever som är i behov av mest hjälp skulle vara ett första viktigt steg för en bättre och mer rättvis skola.

RKU:s centralstyrelse

2007-02-06